Replik till Bengt Olausson.

Bengt Olausson funderar i en insändare för en tid sedan hur bl.a. lantarbetarna och skräddarna förr levde i sin fattigdom. Vidare saknar han berättelser och uppgifter om hur verkligheten gestaltade sig för de arbetare och företagsledare som gjorde Vingåker bättre.

Berättelser om det proletära småfolket i vår hembygd finns det nog ingen uppsjö av. Men trots allt har det givits ut litteratur om de sockenbor som gick före oss, de som lade grunden till vårt moderna samhälle. Spontant tänker jag på ”Från statarunge till A – pressare” av Gunnel Rudin. Där skildrar hon Arvid Larssons yrkesverksamma tid som skräddare på Widengrens och Ljungströms. Men boken innehåller så mycket mer. Det är historien om Vingåker. Det är statarhistoria och Åsens marknad. Historien om hur ABF och arbetarekommunen bildades och mycket mer. Boken är rikligt illustrerad med foton som förhöjer dess värde. En kulturgärning av stort värde har Gunnel åstadkommit. 

Barbro Öhlin har givit ut böcker om Johanna Lundström, där landsbygdens folk skildras. Johanna var flitigt anlitad som ortsmeddelare och skrev på vingåkersdialekt. Hennes uppteckningar är en stor skatt för oss som vill veta ”hur det var förr”. Boken ”Skikarsen” är också rolig att läsa då man får möjlighet att ”träna på gammalt vingåkersmål”.

Hjalmar Andersson var född i Kåsta by och gav 1968 ut boken ”I Vingåker i Sörmland”. Han berättar barndoms minnen och om folket i byn. Många namn drar förbi och några känner man igen. Arvid och Kalle Hallin, liksom krukmakare Wetterstedt. Andra okända som ”Permåsas” och Baddars-Olles” stuga. 

Således finns litteratur som skildrar livet förr i vår hembygd. Men det hindrar inte att man kan önska sig mer av den varan.