En önskan nu i sommar! Efter flera års sjukdom som gjort att jag inte kunnat vara ute eller träffa så mycket folk så har mina tankar snurrat, snurrat på alla ensamma människor. Från att jobbat heltid, har flera barn, varit aktiv inom idrottsklubbar, älskar att ha mycket folk runt mig, så kan jag inte det längre vilket har varit en stor sorg.

Men jag ser det positivt, har min underbara familj runt mig. Men för ett par dagar sedan blev ett par i familjen sjuka varav en i covid vilket gjort att alla i familjen isolerade sig. Jag har då varit ensam i ett rum och dessa dagar har känts så långa. Så nu snurrar mina tankar ännu mera. Tänk på alla ensamma, oftast äldre, som sitter helt ensamma i sina boenden. Många av dom kanske bara får besök av hemtjänsten. Vissa kanske inte klarar av att gå ut, kanske ser eller hör dåligt, vilket gör att dom inte kan titta på tv, lyssna på radio eller läsa vilket gör dagarna ännu längre.

Då jag känt mig ensam i två dagar och tycker det varit tufft. Men hur ska inte dessa människor känna sig som kanske aldrig får besök. Ensamhet är fruktansvärt, även om vissa kanske kan ta sig ut ibland. Så är det inte säkert att någon varken hälsar eller pratar med dom.

Så min önskan är att glöm aldrig våra ensamma i samhället. Hälsa på och ring era anhöriga ofta. Ser du någon som ser ensam ut. Prata gärna några ord, fråga hur deras dag har varit. Jag lovar att den kärleken du får tillbaka kan du leva på länge, dom kanske ännu längre. Att få känna sig sedd och veta att någon bryr sig betyder så mycket. Så våga bry dig och glöm aldrig dom ensamma i samhället.