Nej, det är bäst att se upp!
Med stigande ålder blir det allt svårare att få vård för sina tilltagande krämpor – vilka de än är. Svårt kan det vara redan för unga arbetsföra – men nästan omöjligt om man passerat pensionsåldern.
Och bara värre blir det. Trots att de flesta har betalat skatt under hela sitt arbetsliv, är man "förbrukad" när man är gammal. Man ska för all del inte heller tro att pengar som sparats på banken är särskilt tillgängliga. Kanske har man lite större summa efter att ha sålt hus, eller sparat och gnetat.
Du kan inte fritt förfoga över pengarna utan stor ansträngning. Alla blir numera misstänkta för olaglig penningtvätt om man vill ge bort större summor till barn och barnbarn. Ja, man kan ju komma in på kontoret (om det finns kvar) om man kan gå, se eller höra vad som krävs för en överföring.
Man bör ju också kunna ta sig till polisen för att skaffa nationellt ID-kort eller pass. Om man nu kan skaffa sig information om hur det går till. Har du inte redan en giltig legitimation, kan det bli extremt krångligt om man inte har nära anhöriga som kan identifiera dig. Så kanske madrassen är ett bättre alternativ, trots allt?
Ja, ja men vi har väl ett samhälle som värnar om våra äldre – eller? Det är numera en minutstyrd hemtjänst som kan titta in så kort tid som möjligt. Har du inte längre släkt och vänner – och kanske därtill olika funktionshinder – blir det väldigt ensamt. Särskilt om många i hemtjänsten har stora svårigheter att tala och förstå svenska. Har man "tur" kan man kanske beviljas en plats på särskilt boende, men det är inte det enklaste det heller.
Många äldre både ser och hör sämre – ibland riktigt illa – och har svårt att klara sitt dagliga liv. Om man då ska försöka hantera en IP-telefon när nu kopparnätet läggs ner, kan det bli omöjligt att ringa också. Det finns i dag ingen möjlighet att få samtals- eller ringförstärkare till dessa nya telefoner. Datorer har många äldre aldrig fått lära sig att använda, även om det finns undantag. Med nedsatt syn är det ju inte så lätt att använda ändå.
Att komma ut om man är rörelsehindrad kan vara väldigt svårt – men kanske man kan få hjälp någon timme i veckan? Men för all del – du kan inte styra när och vart det skall ske i alla fall. Snart är det nog bara äldre med barn och släktingar på bostadsorten som kan ha ett drägligt liv vad det verkar.
Men å andra sidan – i Katrineholm har vi ju i alla fall gott om cykelbanor och fina promenadstråk utanför centrum...
Gnällkärring har jag blivit