Vi studenter har om och om igen fått höra att vi är själviska, att vi måste offra och att studentdagen bara är en dag i hela vårat liv. Det jag tror många inte förstår är att för oss studenter, mig själv inkluderad så är studentdagen det som fått oss att vilja fortsätta kämpa. I snart 13 års tid har vi gått i skolan och det enda både jag och mina klasskompisar haft för ögonen är studentdagen. 

Att denna dag tas ifrån oss är obegripligt, särskilt när samhället fortsätter att rulla på fast med restriktioner. De enda som egentligen blivit påverkade av detta är vi gymnasielever. Jag ser dagligen flera personer som är i riskgrupperna på stan och flera av dem i folkmassor. Alla caféer är fortfarande öppna, likaså butiker. Folk fortsätter att gå till gym, folk jobbar och barn och tonåringar går fortfarande i skolan. De enda som faktiskt påverkas är vi. Annars fortsätter samhället att rulla på. 

Det är för mig och mina klasskompisar helt orimligt att polisen står och uppmanar oss till att vi inte får ha vår mösspåtagning, att vi inte får ha vårat studentflak. Att vi inte får springa ut med publik. Eftersom det skulle skapa folkmassor, när polisen själva drar ihop elever (många fler över 50) på Sandbäcksskolan för att köra ”bottle flip" -stafett. Polisen la själva upp ett inlägg på sociala medier där de uppmanade individer att skicka in vad de ville att de skulle lägga ner mer tid på i veckan. Inkluderas detta att dra ihop elever och lärare (än en gång många fler över 50) när de säger tvärtemot till oss? 

För det första sänder det ut dubbla budskap och för det andra, hur viktigt är det för barn att köra ”bottle flip"-stafett? Jag och resten av min klass tycker att ni borde prioritera om och prioritera rätt, vi har väntat på denna dag i 12 snart 13 år och det är inte rimligt att ni ska ta den ifrån oss när ni själva inte följer rekommendationerna.