I dag har våra äldsta i samhället som inte är inlagda i någon vårdinrättning eller har oerhört mycket pengar anledning att känna adekvat oro. Betalningsmedel, betalningssätt och anskaffningssätt av varor har genomgått och fortsätter att genomgå stora förändringar. Som minst tio procent av vår befolkning saknar kunskap och utrustning för. För att få sin medicin eller en läkartid på sin vårdcentral krävs digital banklegitimation, som ett exempel.(att ringa är svårt på grund av kö och tid)
Till och med för att bli vaccinerad mot covid-19 krävs samma sak. Men med undantag för möjligheten att köa på angivet ställe. Flertalet banker har lagt ner sina lokaler, dit man kan gå för att få hjälp med sina ekonomiska problem eller behov.
För att få medicinsk hjälp krävs möjlighet att kommunicera digitalt med bank-id via 1177, som nämnda åldersgrupp saknar. När jag ringde skatteverket häromdagen för att få svar på en aktuell fråga fick jag (efter att ha tryckt mitt personnummer) trycka på minst fem olika knappar på telefonen för att så småningom bli upplyst att kön var så lång att jag inte kunde bli kopplad till vänta, så jag blev ombedd att ringa en annan gång.
En av mina äldsta vänner, som bor på Lidingö, har aldrig haft en dator och kan därför inte ta del av någon av den digitala världens tillgångar. Han utgör säkert ett extremt undantag men ingår ändå i den ganska stora grupp av åldringar, som saknar erforderliga medel för ett någorlunda bekvämt liv.
Jag har suttit i karantän här i Sverige i över ett år och under den tiden överlevt till stor del tack vare kunskap om och tillgång till erforderliga digitala medel. Men jag tänker på alla som inte haft det. Vad jag saknar i vårt samhälle i dag är tecken på förståelse från etablissemanget i kommun och stat. Från våra vårdrepresentanter, till exempel. Men också från statliga organ och stora koncerner, som borde satsa på en mångdubbling av sin telefonservice. Med dagens höga arbetslöshet vore det inte svårt att göra denna enkla förändring, som skulle innebära ett enormt underlättande i livet för så många av våra äldsta i samhället. Och naturligtvis även för alla andra människor.