I en ledare som publicerades den 9:de januari skriver Susanne Nyström om den ökande kostnaden för skolmaten till följd av att efterfrågan på specialkost har ökat i åtta av tio kommuner. Diskussionen utgår, likt en majoritet av dagens skoldebatt, ur ett perspektiv där elever med NPF-problematik eller intellektuella funktionsvariationer exkluderas från debatten. Även om en flera av dessa elever i kanske ännu högre grad än andra påverkas av en förändring i matsalskosten.
Innan 2005 fick inte en stor grupp av särskolans elever inte komma till gymnasieskolan. Vi har på 15 år gjort stora kliv framåt för att inkludera elever så att de kan få delta i samma miljöer som alla andra och på sina villkor. En av dessa viktiga faktorer för att elever ska klara detta är den behovsstyrda kosten.
Många elever med NPF-problematik klarar inte av att äta alla sorters kost eller rent av endast kan variera mellan ett väldigt begränsat antal rätter. Dessa elever måste få sin behovskost tillgodosedd för att de ska kunna äta något alls under sin skoldag. Även miljön i matsalen måste vara anpassad annars klarar inte eleverna av att gå dit utan får sitta kvar med enbart en personal i sitt klassrum.
Behovskost kostar mer pengar än när alla äter samma rätt. Men det är viktigt när vi skär ned på de offentliga utgifterna att vi inte enbart tror att det handlar om lagom bortskämda barn eller föräldrar som inte vill ha det ena eller andra. Behovskost och en miljöanpassad matsalssituation blir avgörande om man ska kunna komma till skolan.
De flesta av dessa elever har redan utredningar och placerade inom specialgrupper som särskolan eller Resursskolan så intygsfrågan är redan klar. Susanne Nyström välkomnar nationella riktlinjer. Javisst men glöm inte bort eller krångla till det för de som verkligen behöver.