Replik till Irene Sandqvists insändare "Varför ovilja att pröva nya metoder?" Irene Sandqvist tycker att jag inte anger någon bra anledning till att gå emot en sammanslagning mellan socialförvaltning och barn- och utbildningsförvaltning i Vingåker samt antyder att jag är emot nya idéer.
Om vi börjar med idéerna så tycker jag det närmast har blivit ett härskartekniskt uttryck. Det förleder läsarna att tro att jag skulle vara emot nya arbetssätt inom politiken. Inte värt att kommentera ytterligare.
Skottlandsmodellen (Get It Right For Every Child, GIRFEC) innehåller mycket bra verktyg för att främja elevernas situation. Inte minst tanken om den namngivna kontaktpersonen är tilltalande. Skottlandsmodellen strävar efter att minska byråkratin runt elever med problem. Detta arbetssätt kräver dock ingenstans att förvaltningar inom svensk administration slås samman.
Redan idag utvecklas samarbete mellan elev/föräldrar/socialtjänst/skola med flera myndigheter.
Sandqvist tycker sig ha sett goda resultat beträffande samarbetet mellan berörda förvaltningar. Robert Skoglund (S) säger sig inte ha sett positiva resultat. Har ni pratat med varandra?
Vidare anser Sandqvist att det skulle skapa arbetsro i klassrummen om förvaltningarna slogs ihop. Märkligt, ska socialförvaltningens IFO-personal agera poliser i klassrummen? Nej överlåt skolarbetet till skolpersonalen.
Att utveckla arbetet med problemställningar inom skolans värld utifrån Skottlandsmodellen är en bra idé. Men det kräver ingen som helst sammanslagning av redan väl fungerande förvaltningar, där rätt person med rätt kompetens tillsammans med elever och föräldrar utvecklar arbetsmetoder till förmån för elevernas bästa.