När valresultaten börjar utkristalliseras hamnar tankarna kring solidaritet. Solidaritet är sammanhållning mellan människor och sammanhållningen syftar i sin tur på att man är beredd att hjälpa varandra. En för alla och alla för en. Men hur fungerar det i ett samhälle som präglas alltmer av individualism?

Att ett högerextremt populistiskt parti går framåt så stort och på så många orter skakar oss. När man läser deras valplattform blir det tydligt att de skyller allt på invandringen. Men är det verkligen invandringens fel att sjukvården säljs ut? Eller att de pengar som skulle gå till skolan delas ut till aktieägare? Eller att skolresultaten är låga? Eller att priserna på bostäder är höga? Hur många av deras väljare har läst deras valplattform? Hur kan man bygga sin förklaringsmodell på så simpel grund?

Deras valplattform får oss att tänka på andra världskriget. Eftervärlden har frågat sig hur man kunde låta det ske? Hur kunde man i en lågkonjunktur med höga inflationer skylla allt på judarna? Att ett folkslag skulle vara orsaken till allt man inte tyckte om och att det gick dåligt för ett land. Men vi är på väg i samma riktning under modern tid när svenska folket röstar på ett parti som inte vill ta ansvar utan ryggradslöst skyller på en grupp människor som inte kan försvara sig.

Vi vill se ett samhälle där alla människor bryr sig om varandra och där vi kan hjälpas åt att lösa problem i stället för att skylla och sko sig på varandra. Man kan tycka att det är överdrivet och de flesta skulle nog säga att vi överdriver. Men hellre överdriva nu, agerar nu! Än behöva skämmas efteråt för att inte agerat. Vi vill känna oss stolta över vårt land.