Smittspridningen inom äldrevården enormt misslyckande

Smittspridningen inom äldrevården och hemvården är ett enormt misslyckande. För vem? Folkhälsomyndigheten, regionerna, kommunerna? Det är utförarna som misslyckats. Skriver Urban Lundin.

Smittspridningen inom äldrevården och hemvården är ett enormt misslyckande. För vem? Folkhälsomyndigheten, regionerna, kommunerna? Det är utförarna som misslyckats. Skriver Urban Lundin.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Insändare2020-05-09 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En nyligen publicerad siffra berättade att 90 % av de som avlidit i covid-19 var äldre än 70 år. Siffran kan säkert komma att revideras innan vi stänger pandemiböckerna. Men ändå! Var det inte just de gamla som skulle skyddas? Nu verkar det mera som att de offras. 

Smittspridningen inom äldrevården och hemvården är ett enormt misslyckande. För vem? Folkhälsomyndigheten, regionerna, kommunerna? Det är utförarna som misslyckats. Jag sätter en slant på att det har med driftsformerna att göra. När jag senast för några år sedan undersökte saken, visade det sig att det fanns sju privata alternativ inom hemtjänsten i Katrineholm. Hur det är inom äldrevården vet jag inte. I Stockholm finns det flera hundra utförare. Man pratar om valfrihet. Hur ska vårdbehövande äldre kunna orientera sig bland alla dessa alternativ? Hur vet man att nr 37 på listan är bättre än nr 76?

Vilka realistiska möjligheter har de små entreprenörerna att anpassa sig efter vårdtagarens behov? De lär inte kunna byta ut person A mot person B när personkemin mellan personal och vårdtagare inte fungerar.

Hur stora resurser kan alla dessa små entreprenörer avsätta för personalens kompetensutveckling?

Hur stor del av dessa företags intäkter spenderas på marknadsföring? För att hålla sig kvar på marknaden krävs klatschiga formuleringar snarare än kvalitetssäkrad verksamhet.

Vad kostar kontroll och övervakning av alla dessa lycksökare?

Om ett företag ska överleva i konkurrensen måste det jaga kostnader. Färre anställda är bättre än många, låg timlön är bättre än hög, timanställningar bättre än tillsvidareanställning, lite kompetensutveckling är billigare än mycket, mindre tid i kund/patientnära är bättre än mycket tid osv.

När så pandemin slår till, står företagen där utan beredskap. Man drar sig för att satsa mycket i ett tidigt skede, för då förlorar aktieägarna pengar. Och det kanske inte blir så farligt?

Jag ser fram emot en ordentlig genomlysning av detta, när pandemin är över. Och jag tror som sagt att det maniska konkurrensutsättande kommer att visa sig vara grundorsaken till att det gått så snett.