Moammar Khadaffi ska en gång ha sagt: ”Vi har direktdemokrati, jag bestämmer och folket lyder”. Det var hans sätt att förklara vad direkt demokrati innebar. Per Andersson menar, om jag läst honom rätt, att folkomröstningar innebär direktdemokrati. Folkets vilja sätter den representativa demokratin ur spel och folket får bestämma. Men, som sagt, jag kan ju ha tolkat hans debattartikel (KK 22/8) felaktigt.
Folkomröstningar kan (skall?) vara ett komplement i den politiska debatten. Rådgivande för beslutande församling. Resultaten kan ju variera, jag tänker särskilt på omröstningen om kärnkraft, vilket resultatet i dag ignoreras av politiken. Men det jag kanske mest funderar över är, vad är den representativa demokratin?
Svar: En människa en röst. Politikens grund är inget annat än alla medlemmar i politiska partier som tar sig till föreningslokalerna för att bestämma vem och vad som ska utgöra folkets vilja. Utan dessa enskilda individers stöd skulle ingen sitta i riksdag eller kommun/regionstyrelse. Visst finns det somliga som får storhetsvansinne alltefter resans gång, men dom brukar röstas bort av samma enskilda partimedlemmar i de politiska förningarna. Politiska partier är ju i grunden ideella föreningar. Där kan alla vara med och påverka.
Att på något sätt smita förbi den representativa demokratin genom folkomröstningar, njaa, det lutar åt populism. Och populister finns det ju ett antal genom historien, alltifrån Caesar till Trump med flera.
Nej, det enda demokrati som låter folket bestämma är den representativa demokratin. Slarva inte bort den.
Björn Blid (S)
Vingåker