I Vingåker finns en diskussion om att socialförvaltning och barn- och utbildningsförvaltningen slås samman till en, gemensam, förvaltning. Frågan som inställer sig är: Vem gynnas mest av en sådan sammanslagen förvaltning?
Skola och social omsorg kan säkert sägas höra samman. Kunskapsinhämtning är dock skolans ansvar, liksom social situation är socialförvaltningens ansvar. Dessa två kan naturligtvis samarbeta runt individen redan i dag. Vattentäta skott bildas endast av personal och politiker på de båda sidorna. Om vattnet i viss mån kan strömma dem emellan så fungerar det. Pedagoger ska sköta elevernas kunskapsinhämtning. Socialförvaltningens personal lämpar sig bäst för att tillgodose barnens sociala situation. Dessutom innebär en sammanslagning en början till centralisering av verksamheter. Är det bra? Vad är det då som inte fungerar? Det hela blir som vanligt en fråga om budget.
Det som bör diskuteras är ju faktiskt de merkostnader som uppstår kring vissa elever. Där förvaltningarna säger det inte är deras kostnad utan skyller på den andra. Detta är en diskussion som måste ske i budgetberedning, en slags pott för tillfälliga förändringar i respektive område. Borde inte vara så svårt, om bara viljan finns.
När det gäller centralisering innebär den ju att färre bestämmer över fler. Inte bra för varken socialförvaltning eller barn- och utbildningsförvaltningen, tror jag.