Minuthjälp? Nej…

På den tiden allt var i utveckling i landet började de som var äldre på 1960-talets att få det bättre. Det berodde till stor del på alla, i huvudsak kvinnor, som besökte utsatta äldre för att göra vardagen lite lättare. Hjälp med till exempel städning, bakning, duschning, matlagning, kort sagt sådant som inte längre var så lätt som förr. 

I slutet av 60-talet hände något, politikerna bestämde sig för att dessa hemhjälpare skulle kunna få ersättning för det de gjorde. De kallades hemsamariter. En av dessa var min moster. Hon, och hennes kollegor, var stolta över det erkännande det innebar. Och Sveriges äldre fick hjälp och kunde leva ett mer normalt liv. Men med tiden hände något. Hjälpen blev mindre, ingen hjälp med matlagning, mindre städning och så vidare.

Framför allt ändrades möjligheten att sitta ner och prata, trösta, glädjas, promenera, ja allt det sociala försvann. Kvar blev minuthjälpen. I minuthjälpen finns ingen möjlighet att vara social med de äldre. Från den stolta hemsamaritens praktisk-sociala insats finns endast minutpraktisk hjälp kvar. 

Är det inte dags att ändra på detta? Är det inte dags att göra det som alla talar om men ingen tycks mena, att ge tillbaka lite till dem som slitit sönder sig genom livslångt arbete? 

Det är dags att avsluta minuthjälpen, Sveriges äldre förtjänar bättre!