Behandla en vuxen som du behandlar ett barn så ska du se hur många vänner du får. Hur kommer det sig att barn år 2021, fortfarande har så låg ställning i samhället? Min upplevelse är att många vuxna aldrig skulle tilltala en vuxen på samma sätt som man tilltalar ett barn.
Jag har arbetat inom skolans värld i över tio år, allt från lågstadiet till vuxenutbildning, samt att jag har barn i förskolan. De vanligaste fraserna man hör i monologen (för det handlar väldigt sällan om dialog) med barn är: ”Skärp dig! Sitt still! Stå still! Var tyst! Rör inte! Akta! NEJ! Lyssna! Kom hit! Hur svårt ska det vara? Varför lyssnar du inte?”. Och i lärarrummen florerar attribut som ”jobbig, störig, kämpig, utmanande, irriterande, svår, bråkig, stökig, etc”.
Jag upplever att för stort ansvar läggs på barnen, och min erfarenhet är att skolan, pedagoger, lärare och övrig personal inom skolan därmed beskyller barnen för "deras beteende". Att barnen ska veta och förstå bättre, när ALLT egentligen börjar med oss vuxna.
Min bild av det hela är, å ena sidan, att detta är ett resultat av att många professioner och vuxna inom skolan saknar pedagogiska verktyg för att arbeta på ett sätt som stärker barnens självkänsla och få dem att vilja samarbeta. För hur skulle du som vuxen må och känna dig om du fick höra att du är jobbig, bråkig och aldrig lyssnar – flera gånger per dag? Skulle du lyssna mer då – eller skulle du stänga av och sluta försöka, för du är ju ändå ”bara jobbig och aldrig lyssnar”?
Å andra sidan så kan detta också vara ett resultat av att det inte är många lärare och pedagoger som inte vill se kritiskt på sitt eget sätt att agera, undervisa och bemöta barn. Vi vill att barnen ska erkänna när de inte kan, så vi kan lära och hjälpa dem. Men då måste vi vuxna vara förebilder för personlig utveckling – som lärare/pedagog, men också som vårdnadshavare/förälder. Låg självkänsla och lågt självvärde hos barn ska inte vara resultatet av att vi pedagoger inte vågar säga ”jag vet inte hur jag ska göra, jag kan inte detta. Hur kan jag utvecklas, och vilka verktyg saknar jag i mötet med barnen?”
Så vad vill vi att skolan ska vara? Enligt mig ska det vara en trygg plats full av kärlek, omtanke och respekt, där alla barn får hjälp att utvecklas och lära, utifrån deras unika personligheter och förutsättningar.