Den 16/11 skrev Alex Schulman ett mycket engagerat och angeläget inlägg i Expressen efter att ha närvarit vid Pen-klubbens utdelning av Tucholskypriset till förläggaren och författaren Gui Minhai (som sitter inspärrad i Kina sedan några år ). De få nyheter som nått oss om Gui Minhai är enbart obehagliga. Historien tog en ny och likaledes obehaglig vändning nyligen, när Kinas ambassadör uttalade sig närmast hotande – och klart odiplomatiskt - när det klargjordes att vår kulturminister traditionsenligt skulle medverka vid prisutdelningen.
Det Schulman skriver är som sagt angeläget och berättigat. Men på en punkt håller jag inte med - då han yrkar på att ambassadören skall skickas hem.
Låt oss inte gripas av upphetsning här. Låt honom tvärtemot stanna och hålla på. Då får hela svenska folket ytterligare möjligheter att se, på ett otvetydigt sätt, vad det här handlar om. Bjud upp honom på scenen. Intervjua honom. Om han inte vill? Han hittar säkert andra möjligheter till framträdanden. Låt honom stanna. Schulman själv har ju ställt så många frågor. Är det inte rimligt att ambassadören ges möjlighet att besvara de frågorna innan han reser hem?
Låt honom stanna. Han har säkert mycket mer att förmedla vad gäller det kinesiska folkets känslor inför vad som pågår här. Därtill skulle han kunna inhämta en del om hur svenska folket känner inför det kinesiska folket och dess levnadsomständigheter, inte minst vad gäller yttrande- och tryckfrihet.
Låt honom stanna. En utvisning besvaras rutinmässigt enligt diplomatins regelbok med samma drag från den andra sidan. Vi har inte för många som kan Kina. Då skulle vår förmåga på plats minska - förutom allt surr och all förstämning i pågående diskussioner som troligast följer. Kina är ett stort och viktigt land, inte minst för handeln. Rent pragmatiskt så behöver Sverige Kina för export. Hur mycket Kina behöver Sverige kommer att visa sig - där handlar det om geografi och geopolitik och kanske tekniska innovationer snarare än handel. Vi har bara sett början.
Den här ambassadören kan omöjligen vända någon svensk opinion. Vi står ju upp för vårt som Schulman säger. Genom att låta honom stanna ges möjligheter att följa och se vilka det är som stöttar honom – för såna finns naturligtvis - och hur de arbetar. Det bör vi sätta oss in i.
Det vore dessutom nöjsamt att så småningom se Kina hämta hem sin representant för befordran till en högre post på hemmafronten, efter en lämpligt tilltagen ”har-vi-glömt-den-här-episoden-nu”period.