Under min yrkestid i England lärde jag mig ett uttryck: ”Det bästa sättet att göra ungdomar till skitstövlar är att vara en”.
Vuxna kritiserar så lätt ungdomar. I våra skolor talar vi ofta om den goda skolmiljön och tycker att våra vuxna värderingar ska gälla. Det gör dom ju också men då får eleverna veta att dom gör fel. Ja, ta till exempel kepsar. Dom ska av, säger vuxna. Samtidigt kan man inte se en enda sportintervju med en vuxen idrottare utan att denne har en felvänd keps. Kepsförbud? Eller ta mobiler som vuxna vill förbjuda i skolan. Vilken vuxenarbetsplats godkänner ett mobilförbud på jobbet? Mobilförbud?
Och så har vi ju det här med kameraövervakade kommunala skolgårdar. Visst, inget dumt förslag i sig, om man är medveten om konsekvenserna: Negativa händelser som lätt kan upptäckas i en öppen miljö kommer snabbt att flyttas till en dold miljö någon annanstans. Kameraövervakning?
Våra ungdomar blir till stor del vuxenkopior. Vi sätter större krav på ungdomarna än på oss själva när det gäller skolmiljö kontra vuxenmiljöer. Är det rätt väg att gå, att bara kräva respekt och lydnad, utan att ge detsamma tillbaka? Är den enda vägen till en god ”vuxendom”, goda betyg och gymnasiestudier. Jag tror inte att det är rätt mål, att alla ska klara att få bästa betyg i grundskolan. Däremot tycker jag att det är en ytterst rimlig vision.
Skolan får aldrig bli till för något annat än alla elevers skola, även de som inte klarar uppställda betygsmål.
Socialdemokraterna har sedan ett trettiotal år tillbaka drivit på om fler vuxna i skolan. Och man kan ju faktiskt i dag se att fler partier driver detta i valrörelsen. Med fler vuxna i skolan kan alla elever få hjälp med att känna sig sedda och bli hörda. Ungdomar får vara ungdomar. Så som det bör vara i en svensk skola.