Utseende blir viktigare, läser jag i KK, och hur kunde vi hamna här undrar krönikören. Faktiskt har väl alltid skönhet uppskattats, och getts vissa fördelar, men hysterin kring hur vi ser ut kom i början av 1990-talet och följdes upp av folket på sociala medier. Nu kan vi hela tiden jämföra oss med bilder på andra som är fixade till max. Okej, men när kvinnliga kulturpersonligheter går ut och beklagar sig över den förlorade ungdomen blir det lite patetiskt.
Som cirka 20 år äldre än dessa damer kan jag bara påpeka, och påminna, att åldras är inget för veklingar så var beredda. Ni betraktar äldre kvinnor som pinsamma läser jag. Jag tycker ni är otroligt pinsamma, för vettiga människor är väl inte bara ett utseende, utan alla har vi även andra kvalitéer.
Ni är välkomna att beklaga er när ni uppnår lite mognare ålder, då får ni gärna komma med tips hur man kan behålla sin hälsa. Det är nämligen det som det kommer att handla om ju äldre ni blir. Tipsa om hur vi kan undvika att få sämre hörsel, syn och muskelstyrka. Gärna bättre minne också.
Det mesta kommer att handla om att bevara det som är bra, det jag fortfarande kan och orkar. Jag blir stolt och glad när jag känner att något funkar och jag skiter fullständigt i hur jag ser ut eller om jag är attraktiv.
Redan runt 25 insåg jag att det var roligare att höra en kommentar om min styrka och kunskap, än hur snygg jag var. För varför är kvinnans hela värde i hennes utseende? Skönhet finns i betraktarens öga och är du inte uppskattad för den du är, eller ser ut – umgås inte med sånt folk.
Titta dig i spegeln varje morron, le stort och konstatera att du är riktigt snygg tjejen, speciellt när du ler. Du lever fortfarande och har många goda sidor. Faktiskt är alternativet till åldrandet, värre. Inte sant?
Och ni kan inte ana vad skönt det är att gå under radarn numera, att inte synas. För livet är fullt av viktigare saker än ett utseende. Tro mig.