Reflektion över artikeln "SD vill satsa på omsorg och skola" publicerad 8 november.

Jag tappade nästan hakan när jag vid frukostbordet öppnade Katrineholms-Kuriren den 8 november som rapporterar att Sverigedemokraterna vill införa en äldre- och handikappsombudsman i Katrineholm. Funktionen som sig är ett rimligt förslag och något Liberalerna har varit med och infört i andra kommuner, men då ofta under namnet LSS-lots. 

Det jag starkt vänder mig emot är användandet av det förlegade begreppet ”handikapp”. Socialstyrelsen tog 2007, för 12 år sedan bort ordet och avråder från att använda det som synonym till både funktionsnedsättning och funktionshinder. Anledningen är att ordet idag anses ha en negativ laddning. Ordet handikapp lever kvar i vissa sammanhang där ordet upplevs som svårt att byta ut, till exempel handikapptoalett, men att folkvalda politiker väljer att använda ordet för att benämna människor som sig är under all kritik. Vi om några borde föregå med gott exempel. 

Det är tragikomiskt att ni i Sverigedemokraterna riskerar att kränka just de individer som ni påstår er bry er om. Borde vi inte kunna förvänta oss mer av våra förtroendevalda än denna konstanta nonchalans att använda ord som inte längre är socialt applicerbara?