Slutreplik till Irene Sandqvist, "För och nackdelar bör utredas",  publicerad den 28 februari. Det demokratiska samtalet kallas inte sällan för debatt. Det betyder att människor med olika/lika åsikter samtalar i syfte att förbättra och förändra. Jag skriver (S) eftersom jag är socialdemokrat och använder mig av rätten att tycka. Att tycka olika är alltså en demokratisk rättighet. Liksom övriga socialdemokraters i Vingåker rätt att tycka annorlunda eller hålla med. 

Sandqvist skriver vidare att jag inte förstår att det hela handlar om att utreda frågan. Återigen ett närmast härskartekniskt uttryck: Du förstår inte så du ska hålla tyst. Och det där med fan som läser bibeln. 

Jag anser att det hela är en demokratifråga, där den enskilde individens situation ska vara utgångspunkt. Att skapa ett hållbart, personligt skyddsnät där olika myndigheter samarbetar är inget ouppnåeligt. Tvärtom finns det redan idag. Jag menar att sammanslagning av socialförvaltning och barn- och utbildningsförvaltning kan ut göra en risk för förväxling av roller, att peka ut en individ i skolmiljön som ju ska vara en trygghet för honom/henne kan motverka syftet.

Den sociala insatsen ska ske där den hör hemma, oftast utanför skolan i en neutral miljö. Och visst, Sandqvist, är det mycket sekretessregler, men dessa är till för att skydda individen och måste hanteras varsamt. Jag tror fortfarande på att skolans personal är bäst på att hantera skolmiljön och socialtjänstens personal är bäst på att hantera sociala problem. Där det behövs ett samtal mellan dessa sker det redan idag.