Vi är inte dom som hörs mest men vi är säkert dom som gör mest, i alla fall om du går ut och äter. Vi är dom som skapar stämning oavsett om du beställer en Martini eller trerätters. 

 Vi är dom som springer snabbt för att din planka inte ska kosta 500 kronor eller för att din hamburgare ska kosta under 100 kronor. Vi är dom som ingen ser när vi är överallt för din skull. 

Vi är en av dom som drabbas av denna pandemi. Vi är dom som jobbar och sliter fysiskt och psykiskt men vi är också dom som glöms i denna pandemi. Vi fick vår löneökning av HRF och Visita men vad som glöms är att knappt 60 procent kommer att få ta del av den. Vi andra glöms och har bara en dörr kvar att knacka på och det är arbetsförmedlingen. Vi står här handfallna med ingen som tar hand om oss. På fredag 22:00 ska alla ta ansvar men frågan är vem som tar hand om oss när servicen för oss behövs mer än någonsin?