Under de senaste 10 åren har västvärldens demokratier i flera fall fått uppleva populismens baksida. Politiker som beskyller andra för samhällets misslyckanden och som med förenklade argument lovar vitt och brett till folket i de demokratier för de härjar. Det är populister vi talar om. De politiker som påstår sig ha snabba lösningar på komplexa problem och som utnyttjar oroliga omvärldslägen och andras misslyckanden för att ta makten.

Sen, när folket lurats att tro på populisternas lockelser, och när populisterna tagit makten. Ja, då fortsätter man att skylla på andra, samtidigt som man plötsligt visar sig ha en helt annan agenda än vad man lovat innan det demokratiska valet ägde rum. Vi pratar om populism. Ett allvarligt hot mot det demokratiska systemet. 

Orsaken är följande. Vem i hela friden orkar tro på demokratin om populisterna utnyttjar systemet för att bara ta makten och därefter driva sin egna agenda? Populism är ett allvarligt hot mot demokratin och vem vet egentligen vem man valt, eller vad den politiker står för när den beter sig populistiskt? Det är ju jätteläskigt. Finns ingen som tillåts stå upp och tala om att detta är förskräckligt, för om någon ens vågar göra det så kommer populisten att krossa den personen med sina populistiska argument. Samtidigt som lovade löften inte infrias. Jag känner mig lurad. Jag känner mig bedragen. Jag känner att det är sorgligt att så många svenskar blivit lurade. Det är ju trots allt vi som tillsammans utgör det demokratiska systemet. Och om det inte respekteras av regeringspartierna i Sverige, vad är vi då? En Popokrati?