Hur skulle det kännas för er, villaägare, att förlora era hus, att förlora möjlighet att känna grönt gräs under era fötter, att inte se hur ett litet och rangligt äppelträd, som ni har planterat, sakta omvandlas till ett vackert blommande moln och lockar humlor och bin. Man faktiskt följer sina träd och buskar nästan som sina barn, man ger dem näring, man pratar med dem och ser till att de ska må bra.
Tänk er att ni förlorar allt detta!
Många av kolonisterna hade redan förlorat sina hem i hemländer som förstördes av krig och konflikter. Många hittade en lugn oas i sina kolonier. Där finns lugnet och där finns det andra människor med samma erfarenheter eller samma intressen.
Hur kan ni beröva andra människor allt detta?
De flesta av kolonisterna är inte starkt bemedlade men de vårdar sina kolonilotter väl.
Det kommer till gagn även för förbipasserade som oftast uppskattar utsikten.
Vill ni jämna det med marken och omvandla det till ett stinkande träsk? Finns det behov av flera myggor som närboende eller förbipasserande ska njuta av?
På många ställen i världen uppmuntrar man människor till att ha hållbara små odlingar, det gynnar mångfald, bidrar till att man hushållar med resurser och mår psykiskt bättre
Budskapet i forskning kring detta är att människor ska föras närmare naturen, då kan livskvalitén förbättras avsevärt. Kloka politiker borde inse detta och tar vara på människors kreativitet.
Politiker, vakna och tänk om! Era felaktiga beslut kan påverka väldigt många människors välbefinnande. Vill ni stå upp för det?