Jag har knappt sovit inatt efter att ytterligare en familj blivit utvisade och Vingåker förlorade tre fina barn. Barn som skulle få vara en del av Vingåkers framtid. Jag är ledsen men mer arg. Arg på att politiker inte tar bladet ur munnen och börjar jobba för att säkra barns trygghet. Fint ord på papper, ord som smälter fint i munnen och som gör en stolt, barnkonventionen. Men tyvärr bara ett ord. Jag är trött att höra om hur det är någon annans ansvar och fel varför barnfamiljer men även barn utvisas efter en långtidsboende i Sverige. Barn som bott hela sitt liv i vårt trygga samhälle. 

Barn som hängt i Tennisparken. Käkat pizza på Tre Kronor. Hoppat på studsmattan vid Sävstaskolan. Blivit kär på Slottsskolan. Som vaknar upp i ett främmande land med enbart det lilla som de hann plocka ihop. Jag undrar: Ni som har makten att förändra, när kommer ni vakna upp? När kommer ni ta upp kampen för barnen som lever i Sverige? Barnen som lever i Vingåker? Barnen som är vår framtid? Jag ber er, ber er att samla er och tillsammans göra en skillnad för dessa familjer. Ni har makten att förändra. Ni kan styra myndigheter och få ett stopp på denna tortyr som inte bara de familjer som utvisas får gå igenom, men också vi alla andra i samhället som helt plötsligt står utan sin vän, sin klasskamrat eller sin bästis på dagis. Det här måste få ta ett slut. Snälla gör något!