Paramedicinare, alltså fysioterapeut/sjukgymnast, arbetsterapeut, dietist, fotvårdare och kurator, har länge funnits inom vården. Tyvärr har utrymme för ovanstående professioner inte funnits i samtal och nyhetsrapportering angående vård, senast om dialysmottagningens öppnande i Katrineholms-Kuriren.
Pandemin har gjort att mer fokus riktats mot oss gällande rehab, något som självfallet är bra. Att få en sjukdom/skada innebär i många fall inte att patient enbart träffar läkare/sjuksköterska/undersköterska för att sedan glad i hågen bege sig hem. Patient kan behöva träffa fler.
Har man ramlat så kanske man behöver rehabiliteras till att lära sig gå igen och hur ytterligare fall ska förebyggas. Kanske behövs hjälpmedel? Om fallet tagit illa och handen skadats så kanske man behöver råd kring hur man kan träna upp den. Hur ska man äta när man har dialys? Vad behövs för näring efter en operation? Fötterna behöver sitt. Kanske finns det ett sår på hälen som behöver tas om hand för att undvika ytterligare medicinsk och paramedicinsk behandling. Det är otäckt att ramla, kanske behövs samtalsstöd i att kunna bearbeta den oro som finns kopplat till fallet? Kanske behöver jag samtalsstöd i att kunna hantera den här kroniska sjukdomen eller traumat jag fått?
Det är inget nytt att paramedicinare tar hand om patienter utifrån deras olika diagnoser. Vi finns och har alltid funnits här inom vården. Vi har alltid behövts och kommer alltid att behövas av de patienter som får kontakt med sjukvården, oavsett öppen- eller slutenvård.