Svar till Orolig anhörig som undrar om anhöriga ska försörja barn och barnbarn när samhället sviker.

För mig som heltidsarbetande kvinna några månader från 60-strecket var det självklart att min son skulle komma och bo hos mig när hans psykiska hälsa svek honom. Han har två barn som han delar med modern, men hon har barnen boende i veckorna och han har träffat dem varannan helg. Men han hade ingen vräkning hängande över sig utan "bara" psykisk ohälsa på grund av uppväxten. 

Kort sagt, han flyttade till mig i augusti och flyttade stark och frisk in i en egen lägenhet i samma stad som barnen i mars. Jag dömer dig inte på en fläck, och jag vet att socialen gör sina beräkningar som förmodligen inte har ett uns med verkligheten, hur den ser ut just nu, att göra. Så den behöver verkligen göras om och göras rätt. För visst är det egentligen inte anhöriga som ska tvingas ta vid när samhället sviker. Även om jag skulle göra det igen och igen och igen.
Kram till dig orolig anhörig och hoppas att det ordnar sig till det bästa för dina anhöriga.