Nu är dom här, jag tänker på vårt största rovdjur vargen, det är med stor oro som jag ser fram emot att den finns i våra skogar, för den del också i bebyggelse. Det finns i ett regeringsbeslut att det ska finnas 170–270 vargar för att arten inte ska drabbas av inavel, men förra vintern var det cirka 400, det vet man tack vare DNA analys, sedan har förra årets föryngring tillkommit. Vad gör då regeringen och riksdag åt detta? Inte ett skit, man låter bara den här karusellen fortsätta. Nu bestämmer Naturskyddsföreningen och andra små vargkramarföreningar, inte regeringen.
Hur ska vi på landsbygden kunna leva med varg? Våra förfäder utrotade ju vargen i slutet av 1800-talet för dom visste att det var omöjlig att både ha varg och husdjur ihop. Nu är vi inte så kloka. Sätt bara upp stängsel så kan dom leva sida vid sida påstår man. De som hävdar detta har väl aldrig satt upp ett stängsel, och underhållit detsamma.
Vi har sedan många år det vi kallar Natura 2000-områden. Dessa är speciellt viktiga att spara, p.g.a att många utrotningshotade arter växer där, och dessa områden måste betas för att växterna ska trivas. Hur gör vi där? Många har redan varit tvungna att sälja sina fårbesättningar därför att man inte orkar gång på gång ta reda på döda och sargade får.
Vi som jägare känner att vi har blivit fråntagna den lagliga rätten att jaga med löshund, för vem vill släppa en hund i skogen där det finns varg? Jag förstår inte dom som vill ha dessa mördarmaskiner i markerna, och man ska ju inte tro att de är ofarliga för människan. Med tanke på hur det politiska läget ser ut i omvärlden, kanske vi skulle titta lite mer på vår självförsörjningsgrad som är väldigt låg när det gäller mat, och tänka på våra bönder som kämpar för deras och vår överlevnad, samt djuren i skogen som ger oss ett klimartsmart kött. För att slogan ”Hela Sverige skall leva” måste vi tänka om – "Ingen varg i markerna!"