Jag läser i KK om den nya högstadieskolan som ska byggas. Jag tittar på bilden av hur skolan kommer att se ut och hur den kommer att byggas i direkt anslutning till Tallåsskolan. Jag blir uppriktigt sagt ledsen. På ren svenska så ser det hela för jävligt ut!
Göran Dahlström (S) påstår att hela Katrineholm är att betrakta som ett så kallat utsatt område. Om han nu menar allvar, vilket jag i och för sig tror att han av taktiska skäl inte gör, så får vi väl bara acceptera att den nya skolan, ur ett estetiskt och arkitektoniskt perspektiv, är en katastrof: våra barn måste ju ha någonstans att vara under skoltid.
Men låt oss för en stund bortse från den ekonomiska sidan av saken och göra en rent estetisk betraktelse.
Tallåsskolan, som först hette Katrineholms Läroverk, invigdes 1949. Byggnaden måste betraktas som en av Katrineholms vackraste. Det gäller både exteriören och (den ursprungliga) interiören - inklusive de konstnärliga utsmyckningarna. Arkitekten hette Eric Schuvert. Den nya tillbyggnaden som nu planeras är i sig otroligt klumpig och ful. Den ser ut som en militärbunker.
Jag tänker på de stackars barnen som ska behöva vistas i denna totalt oinspirerande och deprimerande byggnad. Att dessutom placera detta monster till byggnad i direkt anslutning till den vackra Tallåsskolan, och därmed totalt förstöra skönheten från 1949, är inget annat än en estetisk och arkitektonisk katastrof. Jag är övertygad om att Eric Schuvert vänder sig i sin grav. Och jag lider med honom.
Att Katrineholm inte förmår att ge våra barn en bättre högstadieskola än den här är för mig en stor sorg.