När ska vi få hjälpen vi behöver?

När ska de som lider av sköldkörtelsjukdom få den vård de behöver, frågar sig signaturen Tröttnat.

När ska de som lider av sköldkörtelsjukdom få den vård de behöver, frågar sig signaturen Tröttnat.

Foto: Erik Nylander/TT

Insändare2023-08-19 07:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Om man lider av en sköldkörtelsjukdom så får man sällan den hjälp man behöver inom vården. Jag och så många fler med mig är felmedicinerade, oftast har vi för låg dos eller fel sorts medicin. Oftast får man inte veta att det finns fler typer av medicin heller. Klart att jag som patient har en viss skyldighet att kolla upp det själv men jag är faktiskt inte medicinsk specialist. Det är läkarna som vi träffar som ska vara det.

Tyvärr blir man ofta bemött med okunskap, nonchalans eller i värsta fall, vilket har hänt mig mer än en gång, av nedvärderande kommentarer som sänker en ännu mer! Vi mår fruktansvärt dåligt både psykiskt och fysiskt men får sällan någon ordentlig hjälp inom vården, varför? Har vi inte rätt att få må så bra vi kan? Det är nästan 500 000 personer i Sverige (nästan lika många som har diagnosen diabetes) som har diagnosen hypoterios i Sverige, drygt 80 procent av dem är kvinnor! Är det där problemet ligger, att det är flest kvinnor som har sjukdomen?

På vårdcentralerna verkar varken kunskapen eller viljan att hjälpa finnas. Det finns säkert undantag. Om man som jag har ledsnat på att må skit efter nästan 30 år med diagnosen läst på och lärt mig mer om mediciner och forskning i ämnet så blir jag bemött med hån och sarkasm. En attityd att du ska inte komma här och tala om för mig. Men om jag vet mer än läkaren? 

Någon gång måste vi bli lyssnade på, vi har en hormonsjukdom som påverkar hela kroppen, håret rasar, tröttheten överväldigar, hjärndimman tjocknar och vikten skenar fortare än en häst travar för att bara nämna några symptom. Läkarna blir nöjda om ett av tre värden ligger inom referensvärdet, men det är så många fler värden som ska mätas för att se hur kroppen mår. Men det vanligaste är att det bara är tre olika värden som tas. (TSH, t3 och t4.) Sen är det som att då behöver de inte göra mer. Ett värde ligger ok, bra, tack och hej. Att fråga hur man egentligen mår finns inte och definitivt inte att försöka hitta en lösning. 

Klart att det oftast handlar om okunskap, hoppas jag, men vill man inte hjälpa alla patienter? 

Jag är lite trött på att bråka med alla läkare nu, jag vill bara må bra och leva ett värdigt liv där jag kan umgås med mina nära och kära, jobba som alla andra och bidra till samhället! 

Men vi behöver hjälp!