Reflektion över artikeln âStora avdelningar pĂ„ DufvegĂ„rden fĂ„r kritikâ publicerad den 26 oktober.
Ă terigen synliggörs hur vĂ„rd- och omsorgsenheten i Katrineholm bemöter sina medarbetare som jobbar âpĂ„ golvetâ! HĂ€r vittnas om att personalen grĂ„ter för att de inte hinner med att ge den omvĂ„rdnad som boenden har rĂ€tt till. Samtidigt uttrycker chefen att arbetet i sig Ă€r mer Ă€n tillfredsstĂ€llande, dĂ„ âsnabbkollenâ kring arbetsmiljön hamnar pĂ„ ett snitt av 8 utifrĂ„n gradering 1-10. Herregud! Ăr det sĂ„ vi ska föra vĂ„ra samtal pĂ„ vĂ„ra arbetsplatstrĂ€ffar? Ska vi inte kunna mötas i en dialog utan att behöva bli en siffra i statistiken? Framför allt, varför anvĂ€nder sig chefen av en âsnabbkollâ kring en arbetsmiljö som personalen upplever i det nĂ€rmaste Ă€r ohĂ„llbar? Ăr Ă€mnet i sig sĂ„ infekterat att chefen inte har förmĂ„ga att lyssna pĂ„ sin personal?
FrĂ„n ett samverkansprotokoll i maj-21, diskuteras kring att personalen Ă€r underbemannad i förhĂ„llande till hur mĂ„nga som behöver omvĂ„rdnad. NĂ€r personalen inte rĂ€cker till, brister det i omvĂ„rdnaden â i stĂ€llet för toalettbesök fĂ„r boenden kissa i blöjan, frukosten blir försenad m.m. Ingen behöver vara professor för att förstĂ„ att en sĂ„dan situation Ă€r omĂ€nsklig för sĂ„vĂ€l de boenden som personal!
Det mest mÀrkliga Àr, att chefen lutar sig mot att inga avvikelser eller tillbud skrivits om den rÄdande arbetsmiljön. Som chef, bör man vÀl stÀlla sig frÄgan varför inget dokumenterats i avvikelser eller tillbud, trots att problematiken avhandlats i samverkansmöten? Kan det vara sÄ att personalen Àr sÄ slutkörd att man inte orkar eller har tiden över för att dokumentera?
Avslutningsvis informerar chefen om att efter maj mÄnad finns resurser, lokaler och behovsbemanning. Vi gÄr in i november mÄnad, nÀr personalen pÄ DufvegÄrden larmar om arbetssituationen. Vad hÀnde egentligen efter maj mÄnad?