I en replik från Miljöpartiet lyfter man behovet av att snabbt göra en omställning från fossilt till förnybart. Det man avsiktligt inte nämner är att det svenska kraftsystemet sedan decennier redan är fossilfritt som ett av få i världen. Detta främst tack vare vår kärn- och vattenkraft. För att ställa om andra sektorer till fossilfrihet är elektrifiering en framkomlig väg, men då måste man kunna lita på att el finns att tillgå och under årets alla timmar. Det klarar vi inte utan kärnkraften.

Globalt har produktionen från kärnkraften ökat under varje enskilt år som de rödgröna suttit vid regeringsmakten. Men i Sverige har kärnkraften fått uppleva en borttynande tillvaro under den rödgröna regeringen. Efter att man tillträdde har man beordrat Vattenfall att avbryta sina planer på att bygga ersättningsreaktorer och drivit fram förtida nedläggningar av fullt fungerande kärnkraftsreaktorer – något som sker mot den starka opinion hos väljarna som finns för kärnkraften i Sverige.

Istället för investeringar i svensk kärnkraft sker sådana insatser utanför landets gränser, där bland annat det statliga bolaget Vattenfall deltar i arbetet för att ta fram små modulära reaktorer i Estland. Vattenfall anser alltså att kärnkraft är lönsamt i Estland men inte i Sverige. Problemet är således inte kärnkraften utan Miljöpartiets fanatiska symbolpolitik. 

Faktum är att Sverige i detta nu importerar kolkraft samt eldar olja i Karlshamnsverket för att klara effektbehovet under vintern. Då spelar det ingen roll hur mycket elektricitet vindkraften exporterar under sommaren. Ska vi vända denna trend behöver Sverige en ny energipolitik – en energipolitik utan miljöpartistiskt inflytande.