I Katrineholms-Kuriren den 22 juni finns en intressant artikel av Anders Göransson om en ny sim- och sporthall i Vingåker. Som tidigare anställd av Vingåkers kommun är det enbart att glädja sig. Men en sak upprör mig. Göransson skriver att ett tidigare förslag varit ”lite halvhjärtad mellanmjölk”.

På senare tid har det blivit allt vanligare att använda ordet ”mellanmjölk” i nedsättande betydelse. Detta är mycket olyckligt. Mellanmjölken är enligt undertecknad en mycket bra produkt som lyckas kombinera en god smak med en rimlig fetthalt. Själv köper jag nästan enbart denna mjölk. 

I historikern Olle Larssons nya bok "Det dramatiska 1980-talet" (Historiska media) skriver han att mjölkkonsumtionen gick ner i början av 1980-talet. Folk upplevde lättmjölken vara för blaskig och den röda treprocentsmjölken för fet och ohälsosam (med risk för hjärt- och kärlsjukdomar). Därför lanserades mellanmjölken – först med 1 procents fetthalt, sedan 1,5 procent. Innan dess blandade jag ofta röd och blå mjölk för att få en god smak.

När man kallar Sverige ”mellanmjölkens land” tror man ofta att mellanmjölk länge funnits i vårt land. Så är inte fallet. Men ordet antyder också att kompromisser, förhandlingar och samförstånd skulle vara något dåligt. Under stora delar av 1900-talet styrdes Sverige av ett enda politiskt parti – Socialdemokraterna. Men den politiska kulturen kännetecknades också av förmåga till kompromisser och förhandlingsvilja. Därför var svensk politik länge stabil och förutsägbar. Det politiska kaos vi upplevt de senaste åren beror delvis på att vi gått ifrån detta.