Till skillnad mot det anonyma inlägget i Katrineholms-Kuriren den 29/7-23, skäms jag inte över att vara svensk. I Sverige är det tillåtet att bränna koranen – och att fira eid (samma dag). ”Vi vill visa resten av världen hur fritt vi muslimer kan samlas i Sverige och utöva vår tro”, sade Mohammad Aurangojeb, en av organisatörerna (DN 28/6-23). Brännande av heliga skrifter är en följd av denna rätt, som alltså ger svenska muslimer möjlighet att opponera sig mot majoritetens religion, eller för den delen dess ateism, utan risk för förföljelse.
Självklart måste det vara lika tillåtet att kritisera alla religioner, även islam (Ledare, DN 5/7-23). FN:s råd för mänskliga rättigheter, UNHCR, antog vid ett möte en resolution från Pakistan att fördöma hat mot religioner. 28 länder röstade för (gissa vilka?), 12 länder röstade emot och 7 avstod. Bland de länder som röstade emot fanns USA och EU-länder som ansåg att ett fördömande strider emot yttrandefrihet och mänskliga rättigheter (Expressen 13/7-23). Det som däremot kan diskuteras är om det finns någon anledning att upplåta det offentliga rummet för provokatörer i syfte att framkalla våld. Omständigheterna för handlingarna behöver vägas in, precis som vi gör med allt annat som försiggår i det offentliga rummet (Tove Lifvendahl, SvD 23/7-23).
Själv bekänner jag mig till den sekulära humanismen där vi uppfattar verkligheten som naturlig, snarare än övernaturlig. I den sekulära humanismen ingår därför inte föreställningar om gudar, själar, andeväsen eller övernaturliga krafter.