Så ser vi igen ett exempel på att människorna aldrig lär sig av sina misstag. Kriget i Ukraina har medfört en flyktingström över Europa som inte skådats sedan andra världskriget.

Då uppenbarar sig åter partier som vanligtvis är emot alla flyktingar oavsett anledningen och hävdar bestämt att dessa flyktingar inte får kräva asyl eller permanent uppehållstillstånd, men OK då de kan väl tillfälligtvis få komma till Sverige och slippa tvingas tillbaka till Ukraina.

Läser man historia finner man att flykting företeelsen varit vanlig i över 700 år. Hansatyskar kom till Sverige redan under medeltiden, men de kanske räknades som arbetskraftsinvandrare och sådana tar vi ju gärna emot. Finska romer började komma på 1500-talet, Vallonerna på 1600-talet, judar som ”tilläts” etablera sig i fyra svenska städer under 1700-talet då det också kom franska konstnärer, filosofer och intellektuella. Italienare som behärskade den ädla konsten att göra stuckatur var också välkomna under 1800-talet och till sist Skottar som bland annat startade bryggerier invandrade till Sverige.

Krigets flyktingar från våra nordiska grannländer och Tyskland var ju ett resultat av andra världskriget. Många av dessa flyktingar återvände till sina hemländer, men åtskilliga däribland de flesta balter blev kvar. Inte att undra på när Sovjet ockuperade deras land. Sedan dess har vi fått flyktingar/invandrare från i stort sett hela världen – Afghanistan, Iran, Irak, Somalia, Eritrea med flera.

Till sist får vi inte glömma bort vår egen stora utvandring från mitten av 1800-talet till 1930-talet. Den utvandringen utgjorde ett hot mot hela vår nation och berodde till stor del på fattigdom, religiös förföljelse, bristande framtidstro, politisk ofrihet och äventyrslystnad det vill säga samma anledningar som fick flyktingar och invandrare att ta till fötterna från medeltiden till idag.