Stefan Jansson, chefen för Samhällsbyggnadsförvaltningen och Linda Aldebert, kommunekolog/miljöstrateg skriver i ett svar på den kritik koloniföreningen på Lasstorp framfört att ”Dessutom utreds om delar eller hela koloniområdet kan bli kvar på nuvarande plats.” Det är ju detta som kallas nollalternativ och som den samlade oppositionen krävde skulle ingå i utredningsuppdraget. Men det fanns inte med i det beslutsunderlag som Jansson själv skrivit och som kommunstyrelsen sedan klubbade. 

Vi utgår självfallet ifrån att förvaltningen känner till Plan- och bygglagen (PBL) och Miljöbalken (MB) och de bestämmelser som finns där. För enligt §6, kap 11, ska ett nollalternativ alltid finnas med när man gör miljöbedömningar. 

Dessutom ligger för närvarande ett lagförslag om förtydligande av när miljöbedömningar ska ske vid tillämpning av PBL. Också dessa regler måste förmodligen beaktas. 

Vidare ur förvaltningens svar: ”Detta är ett pågående arbete och inget av alternativen är i dagsläget ’hugget i sten’. Vi har aldrig haft någon annan avsikt än att hitta den mest hållbara långsiktiga lösningen för ett stadsnära odlingsområde och dagvattenlösning på norr.” 

Så bra. Låt oss arbeta utifrån det synsättet.

”Vi tror att rak och ärlig dialog mellan oss skulle gynna denna process.”

Det tror vi också. Men det förutsätter att man tar saken och varandra på allvar. Man kanske inte ska förvänta sig några kärleksförklaringar, när man ger ett inskränkande utredningsdirektiv, som sedan toppas av att förra kommunalrådet deklarerar att vi måste flytta.