Knappast någon har väl missat att hållbarhetsmålen inte på långa vägar kommer att uppnås till 2030. Svält och fattigdom ökar snabbt. Utveckling inom hälsa, utbildning, färskvatten, energi, konsumtion, stadsplanering, klimat, hav, och biologisk mångfald ser allt mindre hållbara ut.

Det vi ser är att vindkraftverken, solcellerna och elbilarna blir fler. Men hur vet vi att denna strategi är hållbar? Tror politiker att mer än 1 miljard elbilar inklusive all global infrastruktur i form av vägar, broar och parkeringsplatser är en hållbar lösning? Tror politiker att vindkraftverk och solceller kan ersätta fossil energi som idag fortfarande står för cirka 80 procent av energiproduktionen? Tror politiker att ett hållbart cirkulärt samhälle är möjligt där exempelvis en stor del återvinning är olönsam och starkt nedsmutsande?

Kan det vara så att vi lever i en fantasivärld där förväntningarna ligger skyhögt över praktiskt agerande vars åtgärder kanske inte ens är långsiktigt hållbara. Och är det kommande megaelektroniska samhället en bra idé? Lunds universitet har bekräftat att solstormar kan bli mycket starkare än förväntat, vilket skulle kunna slå ut stora delar av elsystem och elkomponenter på hela planeten under månader och kanske flera år. Ett megaelektroniskt samhälle är känsligt för attacker, kräver stort underhåll och blir snabbt föråldrat.

Kanske borde vi börja med ett blankt papper och involvera alla medborgare i ett gemensamt visionsbyggande. Kanske ser den äkta hållbara framtiden inte alls ut som politiker tänkt.