Jag läste om den nya generaldirektören för Försäkringskassan, Nils Öberg, på familjesidan. Nils Öberg förefaller vara en sympatisk person med den kompetens och erfarenheter som krävs för att leda Försäkringskassan, som han själv beskriver som "en otroligt central myndighet, en av de viktigaste vi har för att skapa trygghet och stabilitet i samhället."
Själv är jag läkare, psykiater. Genom mitt yrkesliv har jag tydligare förstått hur avgörande viktig hanteringen av dessa frågor är för mina patienter. Acceptans, rätt hanterad anpassning och ersättning kan många gånger vara viktigare än medicinering eller psykoterapi. Numera arbetar jag med funktionsnedsatta på Habiliteringen, skriver intyg för Aktivitetsersättning och sjukersättning samt på Smärtmottagningen och Nynäs Trädgårdsrehabilitering med patienter med långvarig utmattning och kronisk smärta. De grupper som särskilt varit i fokus för diskussionen på senare tid.
De senaste åren har det skett dramatiska försämringar för de patienter jag behandlar. Långtidssjukskrivna för utmattning får sin sjukpenning indragen under pågående rehabilitering och vad gäller sjukersättning, som är i stort sett den enda ersättningsform som kan erbjudas människor som inte kommit ut i arbetslivet efter att de fyllt 30 år eller inte kan återrehabiliteras t ex efter en utmattning, är avslag numera regeln. Jag blir lika upprörd varje gång ett beslut som helt avviker från den verklighet jag som läkare beskrivit i mina intyg och jag ser hur illa patienterna far. Efter att frågorna uppmärksammats i media under förra året, och tidigare socialförsäkringsminister Annika Strandhäll givit tydliga försäkringar om förändring, hoppades jag på en förbättring, inte minst genom det ökade klimat av förståelse och gemensam uppslutning kring utsatta människor som jag upplevda att corona-pandemin medförde.
Denna förståelse har dock inte kommit att inkludera mina patienter. Sedan jag återkom från semestern har min arbetstid uteslutande handlat om att hantera avslagsärenden, det ena mer upprörande än det andra, och där patienter far mycket illa.
Födelsedagshälsningen handlade om Nils Öberg som privatperson, men i artikeln kom ändå lite reflektioner kring Försäkringskassans roll. Jag instämmer fullständigt i att hot och hårda tongångar mot Försäkringskassans personal aldrig är acceptabelt, men jag hoppas att Nils Öberg tar itu med den kultur som förefaller vara under utveckling, där såväl patienter som läkare känner sig kränkta och ifrågasatta, i en utsträckning som saknar motstycke i Försäkringskassans historia.