Den 25 oktober antog kommunfullmäktige ”Strategi för lek- och aktivitetsparker i Katrineholms kommun”. I strategin framgår att man vill skapa nya stadsdelslekparker runtom i Katrineholm. 

Allt gott kring detta, men varför måste det ena utesluta det andra? I strategin framkommer att de närlekparker som finns, främst i villakvarteren, kan komma att läggas ner. Kommunen anser att de mindre lekparkerna används av ett fåtal barn och har ett lågt lekvärde

Närlekparkerna har funnits i väldigt många år och fungerar som en samlingsplats både för vuxna och barn i kvarteret och även för förskolebarn. Hit kan barn som är i mellanåldern själva ta sig för att leka med kompisarna, utan att föräldrarna behöver närvara. Det är klart att kommunen kan ha kvar dessa naturliga samlingsplatser. Jag har svårt att tro att de kan kosta så mycket att underhålla.

Närlekparkerna lär ju förhoppningsvis redan vara EU-anpassade. Grönområden behövs ju, överallt, små parker där man kan slå sig ner på en bänk och ta en paus i vardagen. Så, om grönytorna redan finns där och som förvisso kräver lite omsorg – spelar det då någon roll om de har lite enklare lekutrustning kvar? Är verkligen lekvärdet lågt om barn har roligt med den begränsade utrustning som ändå finns?

Nej, jag hoppas verkligen att kommunen inhämtar invånarnas åsikter innan man skrider till verket och lägger ner de mindre lekparkerna. Risken är annars stor att vi vaknar en vacker morgon och all lekutrustning tagits bort i närlekparkerna – innan medborgarna ens hunnit protestera.