På stentrappan till slottet med en kvällssol som värmde satt jag och lyssnade till ljudet av barn och vuxna som försökte hitta sina platser på den gröna gräsmattan. Vad som kändes just då som ett kaotiskt försök till att få ett helt gäng trötta barn till att fokuserar skulle snart visa sig bli ett samspel utan dess like.
I årets vandringsteater: Återvändaren, får vi följa med på en resa genom Vingåkers historia. En vandringsteater som bjuder på scener från förr med dans, musik och sång. Slottets natur runtomkring bjuder såklart in till en stämningsfull föreställning men det är samspelet mellan alla på plats som sätter känslan. Jag har varit med på repetitionerna eftersom min dotter går i kören som var med och dansa och sjöng. Även fast jag varit på plats så får jag erkänna att jag inte varit helt så uppmärksam som jag trott. Genrepet kom och jag fick för första gången se helheten.
Jag njöt fullt ut hela vandringen igenom och det slog mig att inget av detta skulle vara möjligt utan kulturskolans fantastiska pedagoger. Deras talang är överväldigande men det är inte det som inspirerar mig och barnen som dom undervisar mest utan glöden bakom talangen. Deras driv och engagemang att skapa glädje och gemenskap med barnen är beundransvärt. Jag som befunnit mig i närheten på repetitionerna har sett hur barnen fångats in mellan scenerna med värme. Det har varit många timmars träning på eftermiddag/kvällen och inte en gång hörde jag något om missnöje varken från barn eller vuxen. Det är beundransvärt det kulturskolan erbjuder Vingåkers barn. En gemenskap långt utöver deras intresse för musik, dans och sång. Kulturskolans pedagoger erbjuder många barn en glädje i vardagen, ett sätt att uttrycka sig och en trygg plats att få vara sig själv. När sista applåderna hörs så hoppas jag att alla som varit med och gjort denna teater möjlig, känner den stolthet som dom gjort sig välförtjänta av. Stort tack till kulturskolan som inspirerar våra barn varje dag! Fortsätt sprid glädje och gemenskap så jag förhoppningsvis en dag får sitta på en annan trapp och titta på mitt barn träna inför nästa föreställning. Tack!