Svar på insändaren "Får kommunen statsbidrag genom falska uträkningar?", skriven av signaturen Pedagoger i förskolan och införd i Katrineholms-Kuriren den 3 januari.
Ni undrar hur siffran 12,3 barn per barngrupp räknas ut och om det är fusk från förvaltningen för att få mer pengar i statsbidrag. Det är det inte, men det är lite krånglig byråkrati som ligger bakom siffran.
2019 tog Skolverket bort begreppet avdelning och ersatte det med barngrupp. Bildningsförvaltningen började då rapportera in antal barngrupper i stället för avdelningar. Det gjorde att antalet barngrupper nästan fördubblades till 2021. Därmed sjönk snittet på antal barn. Under dessa år skulle siffran på antalet barngrupper under större delen av dagen användas när kommunerna ansökte om statsbidrag.
2022 ändrades reglerna. Kommunerna gör inte längre någon ansökan. Skolverket räknar själva fram statsbidraget genom en socioekonomisk beräkning.
Förvaltningen gick tillbaka till att räkna avdelningar. Siffran 12,3 är alltså resultatet av administrativ rapportering.
De senaste sex åren har snittet på antal barn per avdelning sänkts från 21 barn 2016 till 17-18 barn 2022. Rektorerna bestämmer snittal på sina förskolor beroende på hur deras verksamhet och ekonomi ser ut. För förskolorna på landsbygden är det annorlunda. De tar emot alla barn som söker till dem vilket gör att snittet varierar beroende på barnkullarnas storlek.
Vad gäller matsalar är det något av en utveckling vi sett på förskolor med lokaler som passar för det. Det ingår också i det rektorerna beslutar om. Fördelar med matsalar är att man håller de pedagogiska miljöerna fria från matkladd och att barnen inte behöver städa undan det de håller på med när det är dags att äta, utan kan gå tillbaka till sin aktivitet när de ätit klart.
Strävan att arbeta i mindre barngrupper har funnits länge. Att dela in barnen i mindre grupper under dagen är en framgångsfaktor, både pedagogiskt och arbetsmiljömässigt. Skolverkets rekommendationer kring antalet barn per barngrupp är något vi ständigt strävar efter.
Samtidigt har vi en ekonomisk verklighet att förhålla oss till. Hur ska vi, med de resurser vi har, skapa en så god kvalitet som möjligt, med så många pedagoger per barn som möjligt under så stor del av dagen som möjligt? Det är förvaltningens och rektorernas uppgift.
Att bildningsförvaltningen skulle förfalska sina uträkningar för att fuska sig till statsbidrag stämmer självklart inte. Det gör mig beklämd om vår förskolepersonal har den bilden av förvaltningens arbete. Jag vill gärna komma i kontakt med er som skrivit insändaren för att få till en dialog och, om möjligt, öka ert förtroende för vårt arbete.
