Svar på insändaren ”Missnöjda kunden” i Katrineholmskuriren den 7 juni.

Jag kan förstå besvikelsen över missförståndet med lasagnen. Den som bestämt sig för att inte äta kött vill inte bli serverad kött. Men har man sträng diet måste man fråga innan man beställer. Det var bra att det blev uppmärksammat, det gav chans att skriva tydligare meny. Men såklart bäst att prata direkt med personalen. Det kan vara jobbigt att klaga ansikte mot ansikte, ett tips är att maila. Såklart hade missförståndet rättats till och båda parter hade blivit vinnare. 

Att klaga anonymt blir allt vanligare. Med dagens teknik kan vem som helst, på några sekunder, utan eftertanke, avreagera sig anonymt. Den som hävde ur sig känslan studsar lättad vidare i livet. Den som blev uthängd och avklädd offentligt, ja, för den/de personerna är det annorlunda.

Jag har drivit restaurang och små företag. Jämfört med stora företag/affärskedjor finns inga anställda som på betald arbetstid hanterar kundtjänst, utvecklingsfrågor, reklamationer, myndighetskontroller, ekonomifrågor, redovisning, lokalfrågor, personalfrågor och dagliga problem som uppstår. Nej, skulle det arbete täckas upp av priserna på menyn vänder kunderna i dörren. 

Allt är självvalt, så jag klagar inte. Men jag blir ofta påmind om den låga kunskapsnivån om småföretagares villkor. Få känner ens till att pensionen också ska täckas in av priset som står på menyn. 

Var rädd om småföretagarna i vår fina bygd. Alla som kämpar för att få verksamheten att gå ihop. Klaga när det är befogat, men gör det konstruktivt, direkt till berörda. Bara om ingen lyssnar är det läge att klaga offentligt.