I Katrineholm behöver vi tydligen ett truckstop, en uppställningsplats för dieselslukande, avgasstinkande långtradare. Tydligt upplyst och bevakat. Nedskräpning – ja kanske det, lite olja och miljöfarligt spill – möjligen det med.
Senaste område att offras är marker kring Uppsala gård. Sedan 1400-talet har marken kring Uppsala brukats. Brukats, alltså använts av människor och betats av djur. Alltså brukats – inte missbrukats. Till följd av att marken inte har missbrukats, finns här en stor artrikedom i hagar och ängar – växter som närt fjärilar, bin, humlor och andra insekter. Regn som kommit har vattnat beten och grödor i hundratals år. Nu skall här bli asfalt över en stor del, så regnet blir nedsmutsat dagvatten som skall tas om hand innan det hamnar i Näsnaren – till en stor kostnad och begränsad nytta. Men alla vill väl ha ett truckstop– eller? Jaså, kommunen tänker att betesdjur, insekter eller naturintresserade vill spankulera runt i området som sparas från asfalt – och kanske också njuta av utsikten över Vika deponi? Nej, inte kommer hagar och ängsmark att sköta sig själva. Inte kommer insekter, fåglar och andra djur att upprätthålla mångfalden i skuggan av långtradarna.
Det som genom hundratals år genom varsamt brukande har skapats, har rivits och kommer inom kort att asfalteras och brukas med helt andra syften. Nu är inte detta det enda exemplet. Det finns många platser i Katrineholms kommun som liknar denna. Det är hög tid att ha ett mer långsiktigt perspektiv på den jord vi lever av, lära oss bruka – inte missbruka.