Katrineholm behöver en skogspolicy

Vad glad jag blev över Naturskyddsföreningens inlägg om Katrineholms skogspolicy!  Skriver insändarskribenten.

Vad glad jag blev över Naturskyddsföreningens inlägg om Katrineholms skogspolicy! Skriver insändarskribenten.

Foto: Olli Manninen / Naturskyddsföreningen / TT

Insändare2021-02-20 05:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vad glad jag blev över Naturskyddsföreningens inlägg om Katrineholms skogspolicy! Hoppas att kommunen vaknar och tar bättre hand om skogarna runt staden. I det ingår att hålla ögonen på skogsavverkningsföretagen, försäkra sig om att hänsyn tas till friluftsliv och natur. Ibland undrar jag vilken kompetens skogsavverkare har.

Någon form av dialog mellan kommunen och de stora skogsägarna runt Katrineholm borde finnas. Idag är avverkningen utanför stadens skogar rikliga och stora. Jag räds den dag när den fina tallskogen mellan Glysas grav och Stalls Backe försvinner, den tillhör vad jag förstår Eriksberg. Området har fina stigar som nyttjas av hundägare, joggare etc. Förstör inte tallmosseskogen vid värmekraftverket, utan gör i stället om det till naturreservat med stigar och rastställen.

Vad gäller invasiva arter! Rensa bort den stora mängd gullris som finns i omgivningarna, där den sällsynta ljungsnärjan växer. Jag påtalade detta för ca 2 år sedan men inget har hänt. Från kommunens sida har jag fått besked om att gullriset ofta växer på privat mark. Prata med markägaren. Han blir säkert tacksam om kommunen tar bort eländet.