Efter att i 50 år betalat bland världens högsta skatter (och aldrig fått något "jobbskatteavdrag") fick vi även efter pensionen betala högre skatt än andra löntagare. Nu behandlas vi som parasiter som "inte skall springa runt i affärer" utan vara hemma, helst utan någon som helst kontakt med samhället.
Inte sitta vid samma bord fast man håller rekommenderat avstånd. För ens eget bästa? Tror snarare att man är rädd att vi skall kosta samhället mer än vad vi kan bidraga med. Men vi kan också bli sjuka/deprimerade på det sätt vi behandlas. Tack till de affärer som har extra öppet klockan 06.00 på morgonen för oss. Alla är inte så lyckligt lottade att de har data eller moderna telefoner. Bitter? Absolut, även om man försöker låta bli. Det känns verkligen förnedrande att bli gammal.