”Kan verkligen ansvariga ministrar och tjänstemän få fortsätta att vanvårda svenska folket på det sätt som gjorts under pandemin och utan några som helst juridiska konsekvenser?

Vid de flesta fall när ”vållande till annans död” drabbar individer och dess anhöriga brukar också någon hållas som straffansvarig, det är för mig då en mycket märklig situation om ansvariga i det här fallet för snart 8000 människors död bara kan skylla på någon annan och på så vis undkomma allt ansvar.

Vi har en myndighet med tjänstemän som ”killgissat” sig fram bland olika teorier, med allt ifrån att till en början påstå att covid-19 inte kommer att drabba Sverige alls eller enbart något enstaka fall, till att konsekvent bemöta statistik och jämförelse med andra länders siffror och förslag på åtgärder rekommenderade av forskare, experter och WHO med att ”de har fel och det är annorlunda i Sverige”.

Vi har en regering som på ett anmärkningsvärt sätt delegerat sitt yttersta beslutsansvar till myndigheter, regioner och kommuner istället för att med tydlighet regera landet, en regering som till synes enbart är duktiga på att frekvent tillsätta många nya utredningar men sällan slutför eller följer dess slutsatser och rekommendationer.

Hur har Sverige kunnat bli landet ”Absurdistan”, där system och processer byggts upp succesivt i den offentliga sektorn och resulterat i UPA (Utan Personligt Ansvar) för vad som än sker? Det fanns en tid när en minister kunde få avgå för att vederbörande köpt en Toblerone med fel betalkort.

Snart 8000 döda, kraftig kritik från coronakommissionen mot sittande regering och folkhälsomyndigheten för sin passivitet i beslut kring insatser för att motverka pandemin i ett tidigt skede. Där tjänstemannaansvaret sedan länge är borttaget samt att ansvariga ministrar enbart kan anmälas till KU för felaktigheter i sitt utövande med misstroendevotum som yttersta konsekvens.

Och jag som trodde i min enfald att enbart kungen hade straffimmunitet bland Sveriges medborgare?