Jaga alla – både langare och köpare!

Jaga alla som ingår i knarkhandeln, både langare och köpare. Skriver Urban Lundin.

Jaga alla som ingår i knarkhandeln, både langare och köpare. Skriver Urban Lundin.

Foto: Johan Nilsson/TT

Insändare2021-01-11 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Mellan den 1 januari och 15 december 2020 rapporterades 349 konstaterade skjutningar i Sverige. 44 personer avled – en siffra som närmar sig 2018 års notering då totalt 45 personer sköts till döds. När 2020 närmar sig sitt slut står det nu klart att det blir det mörkaste året hittills.

Minst 46 utomstående har drabbats av gängrelaterade dåd sedan 2011.

Hur kunde det bli så här? Som ung vuxen i Norrbotten kunde jag parkera min bil på gården (eller på gatan) utan att vare sig ta ur startnyckeln eller låsa bilen. Det gick inte så länge. I takt med att brottsligheten ökade, tog jag ur nyckeln och släppte den på golvet, tog sedan ur nyckeln och tog den med mig, och snart nog började jag låsa bilen.

Idyllen Sverige existerar inte längre. Brottsligheten har ändrat karaktär. Förövarna blir allt yngre och våldet allt råare. Då måste också samhällets respons matcha (gäng)våldet. Så har inte skett. 

Hur kan unga (män)niskor riskera så mycket genom att döda andra eller utsätta sig för risken att bli dödad? Svaret är att det handlar om mycket pengar, och att de kan klara sig undan att åka dit. 

Pengarna. ”Follow the money” är ett klassiskt förhållningssätt till brott. Vem gynnas, vem missgynnas? Gängen tjänar enorma summor på att sälja knark. Till vem? Till varandra, men i huvudsak förstås till ”vanligt folk”. Knarkvåldet upprätthålls av knarkkunder, människor som tycker det är rätt att festa loss på olagligt inköpt knark. Jag är så trött på att den här aspekten inte beaktas. Det är kunderna som möjliggör försäljningen. Så för att få slut på eländet måste också kunderna sättas dit. 

Klara sig undan. Det ger sig självt att bättre övervakning av platser där brott ofta begås, ökar möjligheten att sätta dit förövare. Terrorbrotten i London och Paris hade inte kunnat klaras upp utan mängder av kameror som övervakar offentliga platser. I Sverige råder en fullständigt orimlig fokusering på den personliga integriteten, vilket gjort att utbyggnaden av kameraövervakningen kritiserats och försenats. Men vilken ärlig medborgare skulle känna sig drabbad av att passera under en kamera? Ingen. Motståndet mot kameror kommer från människor av olika skäl vill slippa bli sedda, kanske därför att de är på väg att köpa knark från gängsbrottslingar.

Jaga alla som ingår i knarkhandeln, både langare och köpare.