Inkompetens får råda när chefsledningen inte tar ansvar

"Det var en misär som mötte Louise. På kläder och golv fanns fläckar av bajs." Det berättade Katrineholms-Kuriren om den 23 oktober.

"Det var en misär som mötte Louise. På kläder och golv fanns fläckar av bajs." Det berättade Katrineholms-Kuriren om den 23 oktober.

Foto: Privat

Insändare2023-10-28 07:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vård- och omsorgsverksamheten i Katrineholms kommun har ännu en gång misslyckats i att följa sin egen värdegrund ”RÖTT” (Respekt-Öppenhet-Tydlighet-Tillit) samt övriga direktiv i hur vi ska ta god hand om våra medmänniskor! 

Artikeln i Katrineholms-Kuriren den 23 oktober om den svårt cancersjuke personen som blivit liggande i en nedsmutsad säng, i intorkad avföring i sitt hem, visar på hur inkompetens kan få råda för att chefsledningen inte tar sitt ansvar när det kontinuerligt larmas om vad som brister i omsorgsverksamheten. 

Det har vid flera tillfällen signalerats, via insändare och artiklar, i Katrineholms-Kuriren om hur ”vi på golvet” upplever flertalet chefsbyten under varje år och hur detta påverkar verksamhetens arbetsmiljö i tappad kompetens. Tyvärr är det så att den nyinsatte chef, som vill jobba utifrån värdegrund och skrivna kriterier samt få hålla ett fokus på våra omsorgstagare, inte stannar länge på sin post. Undrar varför? 

Jag och flera av mina kollegor, upplever att ständig omsättning på chefer mynnar ut i ett sämre arbetsklimat som tredje person (våra omsorgstagare) drabbas av. Antar, att denna reflektion är ett kvitto på den situation som den svårt cancersjuke personen hamnade i.  

Tråkigt och oförsvarbart i detta fall är att omsorgschefen Anna-Lena Ramstedt svarar på kritiken med att lägga över ansvaret på de medarbetare som tar hand om våra medmänniskor. Hon säger bland annat att de flesta medarbetare är utbildade undersköterskor och att det ges en introduktion bestående av både teori och praktik på arbetsplatsen. Vad hon däremot utelämnar är att introduktionen består av ett arbetspass på dagtid samt ett under kvällstid. Efter den introduktionen ska medarbetaren kunna sin nya arbetsplats! Om medarbetaren tillhör den kategorin som inte är utbildad undersköterska, kanske det blir knepigt att ”göra rätt”. 

Anna-Lena Ramstedt uttalar sig sedan vidare om hur viktigt det är att ha tydliga rutiner och möjlighet till rapportering på arbetsplatsen. Detta för att snabbt kunna upptäcka och åtgärda eventuella problem som kan uppstå. Vad är detta för snack? Jag tror nog att Anna-Lena Ramstedt vet att arbetsplatserna inom omsorgsverksamheten har dessa verktyg och att de även används. Jag tror också, att Anna-Lena Ramstedt är medveten om att när det rapporteras om oegentligheter, så tar det någonstans stopp …  Det vill säga, allt når inte Inspektion för vård och omsorg (IVO). Så, återigen avsäger sig Ann-Lena Ramstedt sin delaktighet som omsorgschef, genom att lämna sitt övergripande ansvar till medarbetarna ”på golvet”.  

Till sist klämmer Anna-Lena Ramstedt till med att den borttappade taggen till tvättstugan, är bostadsinnehavarens (i detta fall den svårt cancersjuke) ansvar att en ny sådan blir beställd, men att personalen gärna hjälper till med det. Det går inte ens att kommentera ett sådant uttalande, jag kan bara ta mig för pannan!