Vi går sakta men säkert mot ett val nästa år. Under den senaste partiledardebatten fick vi en ny färg på ett politiskt parti – Sverigedemokraterna blev kallade de bruna av Miljöpartiets språkrör Per Bolund. Jimmie Åkesson blev inte glad. Historien går igen och SD lever fortfarande med sina nazistsympatier som formade partiet i början.
Nåväl, Socialdemokraterna som gärna vill kalla sig de röda har ändrat färg och är väl numera lite åt det rosa eller ljusskära hållet. Socialdemokraterna har också några mörka fläckar i sin historia. Baltutlämningen är en, men den talar man inte om idag. De riktigt röda är ju Vänsterpartiet och dess historia är ju präglat av den illasinnade grannen i öst. Men eftersom deras dåvarande partiordförande Lars Ohly under galgen tvingades erkänna att han inte var en kommunist har partiet fjärmat sig från Putin.
Sen har vi Centerpartiet som gärna vill ses som det sanna gröna i politiken – de som värnar om miljön men samtidigt driver frågan om svenskt skogsbruk och det ena kalhygget efter det andra. Deras historia solkas också ned då man under andra världskriget runt 1940 krävde att kommunisterna skulle anses vara kriminella och sättas i fängelse. Må så vara att Centern då hette Bondeförbundet och dess partiledare hette Axel Persson – Bramstorp och ingick i Per Albin Hanssons samlingsregering. Idag kan man ifrågasätta nuvarande partiledares syn på demokrati när hon söker utestänga Vänsterpartiet (Läs kommunisterna) med ca 10% av väljarkåren och Sverigedemokraterna med ca 20 % av väljarkåren – två partier som har fler röster än Centerpartiet.
Till sist Moderaterna – de blå som genomgått ett flertal förändringar den sista tiden. De hette bara Moderaterna sedan blev de Nya Moderaterna och nu verkar de vara tillbaka till de gamla Moderaterna igen. De har också sina mörka fläckar i historieböckerna. På den tid då Moderaterna hette Högerpartiet var de ledande i kampen mot kvinnlig rösträtt. Tack och lov så förlorade de den kampen. Därför var det inte heller så konstigt när (Nya) Moderaterna övergav Anna Kindberg Batra som var den första kvinnliga Moderata partiledaren. Hon var dessutom en klar kandidat att bli Sveriges första kvinnliga statsminister.
Inför valet står man inför dilemmat vad skall man rösta på om man nu vill rösta på ett parti med fläckfritt förflutet.