Jag läser att många katrineholmare inte skulle rekommendera sina vänner att flytta hit. Varför inte, undrar jag, själv inflyttad katrineholmare? Om man bott i Stockholm eller Göteborg - jag har bott i båda - är det så mycket enklare att bo här, på alla sätt. 
Vi kan ta några exempel. 
Att åka till simhallen på sportlovet i Stockholm innebär att man är en av hundratals, kanske tusentals, gäster. Trängseln är orimlig. I Katrineholm är det lugnt och skönt, i stort sett alltid. 
Kulturskolan. I Stockholm fick mitt barn vänta på plats så många år, att han hann tröttna på instrumentet och han fick aldrig någon plats. I Katrineholm fick han plats efter ett halvårs köande. 
Trafiken. Att åka från Stockholm en fredagseftermiddag betyder timmar i bilkö. Lyckas man inte smita från jobbet klockan 13, kan man se fram emot hela eftermiddagen i kö. Särskilt söderut, på den olycksdrabbade E4:an. I Katrineholm är det bara att åka. 
Parkering. Här bråkas det om att Kullbergskas parkering ska börja kosta 15 kronor i timmen, max 80 kronor per dag. 80 kronor, det är vad det kostar att stå en timme på vissa platser i Stockholm.
Visst finns det problem även här. Att komma fram till vårdcentralen är tålamodsprövande och ibland omöjligt. Att hitta något att göra som tonåring om man varken är motor-, sport- eller musikintresserad är svårt. Men vad finns det för de tonåringarna i Stockholm? Ingenting där heller. 
I Katrineholm finns butiker och rätt stort restaurangutbud, det är gångavstånd till det mesta, sportcentrum och Kulturskolan är fantastiska, det finns konsertlokaler och Inferno. Sluta gnöla, katrineholmare, och gläds åt vad vi faktiskt har.