I dessa alltmer synbara tendenser till invandrarhat och rasism kommer jag att tänka på ett stycke ur Björn Ranelids bok "Tusen kvinnor och en sorg". Det handlar om Frihetens port nära Waldemarsudde, rest 1944 av ester och estlandssvenskar som tack till Sveriges folk. Där står: Vi kom över havet i små farkoster undan terror och diktatur. Vi var trettio tusen som kom fram - män, kvinnor och barn. Vi var arbetare, fiskare bönder, lärda kvinnor och män. Vi mottogs väl, vi fick arbete och kunde bilda hem och familj i trygghet. Vi glömde aldrig landet vi tvingades lämna och vi arbetade för dess frihet. Må denna Frihetens Port bära vittnesbörd om Sveriges humanitet och tolerans gentemot människor som sökte fristad i en ond tid och om folkgrupper som fann ett nytt hem här. Ester och estlandssvenskar 1944-1994.
Det finns anledning tänka på denna text. Hur är det ställt med svensk humanitet i dag när vi för varje dag överöses av ytterhögerns tankar, de som kommer från det parti som kallar sig Sverigedemokraterna men borde benämnas något helt annat. Minns de som kallade sig nationalsocialister!