Lever vi i ett välfärdsland? Ja, absolut det gör vi!
För en tid sedan blev jag, av familjen, skjutsad till akuten på Kullbergska sjukhuset. Det visade sig att jag fått en TIA, förstadiet till stroke.
Jag tillbringade två dygn på Kullbergska sjukhuset och fick en omvårdnad som jag tror är oslagbar. På en whiteboardtavla kunde jag läsa: "VÄLKOMMEN LARS". För detta betalade jag 120 kronor.
Okej, jag har betalat skatt, som alla andra, och gör så fortfarande. Det finns all anledning att vara tacksam för all hjälp jag hittills fått.
Men hur blir det i fortsättningen, framtiden känns oviss i allra högsta grad.
Jag läser i husorganen, Katrineholms-Kuriren och Svenska Dagbladet.
SvD har en stor artikel om krisen i sjukvården som känns oroväckande. Man ställer bland annat frågan "Är det rimligt att i alla lägen operera en 97-åring?". Frågan ställs av Marie Engman, ordförande för Sjukhusläkarna i Sörmland. Jag konstaterar att alla som jobbar inom sjukvården står inför en hopplös situation om inte politikerna tar tag i problemen på ett seriöst sätt.
Jag har ett förslag: kan skatten höjas kan den också sänkas.
Höj skatten med en krona i tre år, sen återgår vi till dagens skattesats. Regionen får tre år på sig att reda upp situationen.
Med en beskattningsbar förvärvsinkomst på 200 000 kronor blir skatten, med dagens procent, 32,95 procent kommunal- och regionskatt, 65 900 kronor-
Med en höjning till 33,95 procent blir det 67 900 kronor.
Välfärd vill vi ha, men skatt vill vi inte betala. Vad är alternativet?