I samband med fysisk träning fick jag ont och blev liggande ett antal dygn. Jag hoppades på självläkning, vilket det inte blev. Akut omhändertagande krävdes, varför jag kontaktade Vingåkers vårdcentral. Här följde en kedja av händelser, som jag betecknar god vård. Livsnerven för framgång (och lärande i organisationen) är återkoppling. För spridning såväl inom som utom en organisation är det goda exemplet betydelsefullt. Därav min insändare.
För personalen var denna dag sannolikt vanlig med omhändertagandet av tätt inbokade patienter med varierande vårdbehov. För mig var det däremot en säregen dag, som inleddes med stark smärta och ovisshet. Jag vet inte vilka ramar denna vårdcentral har för sin verksamhet, men vet att vården utsätts för mycket starkt tryck.
Jag redogör fortsättningsvis summariskt för hur jag upplevde den process och det resultat jag var med om.
Positiv förväntan om hjälp. (Uppringande sköterskas besked: ”… kom… vi ska hjälpa dig…!”) Snabb reaktion i receptionen. (Receptionisten gav omedelbart anvisningar med tanke på mina rörelsesvårigheter och mobiliserade snabbt annan personal.) Därefter blev en läkare och växelvis två sjuksköterskor inblandade, alla okända för mig.
Professionell kompetens. (Funktionellt agerande med tanke på att även andra patienter under tiden krävde uppmärksamhet. Tydlig kommunikation mellan läkare och sjuksköterskor samtidigt som också jag fick information om vad, dos och hur smärtlindring skulle ske.)
Empatisk precision. (Genom ord, tonläge och mimik visades att de kunde ta hänsyn till mitt känslomässiga tillstånd och bemöta det.) Diagnos. (Tydlig information och detsamma beträffande medicinering samt vad som förväntades av mig.)
Händelsekedjan gjorde att jag kände trygghet och förtroende, där samverkande yrkesskicklighet mellan olika personalkategorier ledde till god vård.